Ibland hatar jag verkligen avstånden som finns, jag tycker oftast de är bra att sakna o längta efter någon för då blir de en helt annan grej när man ses igen, men de finns en gräns för hur länge man ska sakna o längta, börjar känna att min gräns är nådd, jag längtar så jag blir tokig, vill träffa P typ helst igår, men ändå måste jag vänta i nästan en vecka till o de känns inte alls bra idag, idag är längtan väldigt väldigt jobbig, men imorgon har jag fullt upp så då hoppas jag att jag inte tänker på de lika mycket..
Plus att jag nu längtar som tusan till jag flyttar o de är bara 4 dgr kvar men de känns som en evighet, ibland är längtan för mycket o idag är ibland!

-E